tjo flöjt!
på vägen hem hade jag tråkigt och skrev via min mobil en kommentar på helenas blogg, som jag nu tänker återge här. jag gör mindre ändringar... men det är mest för att jag kan, och eventuellt för att visa på det mer allmängiltiga i problematiken. den som är intresserad kan ju gå in på helenas blogg, eskton.blogg.se och leta reda på det urspringliga och undersöka vilka skillnader jag gjort. om man totalt saknar tidsfördriv vill säga :).
(Jag har för övrigt kommit fram till en sak. Det passar egentligen bättre som ett inlägg på min egen blogg, som jag nu skaffat, men jag tror inte jag kan göra inlägg där via telefonen, och jag har tråkigt när jag väntar på tåget. så ni får en... Låt oss kalla det förhandsvisning. Det finns en grundläggande brist i resonemanget i den gyllene regeln(som jag så här på plats tyvärr inte kan hänvisa till exakt... Det är nånstans i matteus... Kanske 7:12 (nu har jag kollat upp det :)) , men det är mest en chansning), alltså typ "allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni göra för dem". Grejen är ju att människor vill så hemskt olika saker... Om jag vill att människor alltid ska vara ärliga mot mig, så är jag ärliga mot dem. Men de kanske hellre lever i en värld utan ärlighet, en värld som är en bubbla. och det har man ju rätt till. Men då faller ju hela grejen. Och det är ju en ganska central tanke i kristen etik... Faller kristendomen som religion då? Låt oss hoppas att så inte är fallet:). Detta var alltså apropå ingenting:))
2009-02-15 @ 01:45:48
när jag blir gammal och dement, ja, jag räknar med att jag blir dement, det ligger nog ilte i släkten, så hoppas jag att jag blir en samlare. en som samlar på sevetter, sockerbitar, skedar, ja allt. varän ett ting ligger obevakat ska jg vara framme och lägga det till min samling. det är ett charmigt drag hos dementa (om än ganska jobbigt ibland), det går liksom tillbaks till nåt sorts stadie från när vi var samlare och jägare... eller så är de bara oroliga att de ska förlora allt (däribland livet) och samlar på sig saker så de har råd att förlora lite. hoppas jag inte blir bajskladdare... eller arg och jävlig. fast det kanske skulle vara kul. men elakt.
kan man åka snowboard i parkas?jag hör dem som inet gärna lägger mina surt förvärvade pengar på flashiga skidkläder med knarkmotiv eller dylikt. jag villl mest vara varm. men den skidjacka jag har är näst intill spektakulärt ful. och lite fåfäng är man allt. därför undrar jag om man kan åka i i min gröna parkas som är något snyggare... det vore nåt. ska undersöka saker.
jag jobbar idag igen. det är segt. det är fjärde dagen i rad (+en halv natt), och jag ska jobba imorgon också... heja mig. jag fixar det. det är ganska tillfredsställande att jobba ialla fall, ty det är ganska lätt och jag är ju ganska duktig på det. man kan klappa sig själv på huvudet liksom.
nu ska jag sluta.
för övrigt: skidskytte är en sjukt bra tv-sport. jag missade idag dock, sov. och sverige tog ju guld och allt... men det var skänt att sova
Ja.. jag vet inte. Kristendomen faller väl mest hela tiden, när det inte byggs upp det vill säga. Grejen är väl att tron och kristendomen bygger på den hjälplöshet och det hopp som människor sätter till något som dem inte klarar av (förslagsvis då en gud..)
Så kristendom är bara för hjälplösa? Det köper jag inte alls, kristendomen är ju ett myndigförklarande av människan. Vi är fullt kapabla att bestämma över våra liv, det är ju det som är poängen!! Nej Helena, det här får du bakläxa på;)
jag ser inget självklart motsatsförhållande till att vara stöd i hjälplösheten och myndigförklaring...
Nej johan.. det är inte så jag menar :)
Det jag menar är väl att jag tror att man främst sätter sin tro till Gud när man är svag.. På något sätt, sen tror jag att man tror när man är glad och stark och allt det där också.. Men jag tror ändå på att det ligger något i att människor är ganska svaga..
Människan är sjukt svag... Men myndig... Det kanske är däri problemet ligger...
