barabokstaver

den låg under soffkudden....

nu är fjärrkontrollen borta igen... och den ligger inte bakom datorn... I'll keep you posted

förlåt. nu blir det ett ganska tråkigt inlägg här, men helt ärligt: heja skellefteå!!!

nu blir jag så där jävla orolig. jag kanske bara är paranoid, men jag hittar ingen anna förklaring. det får inte vara så. jag vet inte vad jag ska göra.

ibland har man tråkigt på jobbet... så får man prova nya saker. jag har dock inte provat att göra på mig i en blöja än... det vore nog lärorikt...

nu är min konst borta. som stor konst så var den ytterst tillfällig. det är ungefär som bob hunds nya singel som släpps i ett ex, på vinyl, med tillhörande spelare och bara kan spelas 30 gånger... men när min konst är borta tyder det på att våren kommer. när deras konst är borta så är den borta och nån jävel har lagt ut ganska mycket pengar på att hör en låt några gånger... det är ju inte spotify direkt...

jag har skrivit med snö på min vägg... det blev fint. men mina fingrar blev kalla.

Bilden är för övrigt långt ifrån skalenlig. Och (jag vet att man egentligen inte bör inleda meningar med och, men jag gör det ändå... Kalla det ett stilistiskt grepp Oskar) det finns ett mellanrum mellan soffan och bordet. Där förvaras ibland mina ben. Och (se ovan) ibland tofflor som jag inte vill ha i soffan när jag "myser" och halv- eller helligger i soffan.

En dag när jag satt i min soffa och kollade på tv och i någon mån även lekte med datorn (leka kan ha varit facebookat eller motsvarande) så ville jag byta kanal. Jag letade och letade efter fjällkontrollen men hittade den ingenstans. Jag letade i hela mitt vardagsrum och även i mitt kök och på toaletten då jag varit i dessa rum den senaste timmen och tänkte att jag av någon outgrundlig anledning hade tagit med mig den och lämnat den där under dessa besök. Hela letande-processen tog säkert tio minuter. Till sist hittade jag fjällkontrollen. Den låg bakom datorn. Jag såg den inte eftersom att skärmen på datorn var uppfälld och jag misslyckades med att se den när jag befann mig i annan del av rummet. Gissa om jag var snopen... Jag har gjort en liten skiss över hur (en del av) mitt vardagsrum ser ut för att förtydliga (det finns även en del bortom den andra soffan där det finns ett piano och div gitarrer, samt några bokhyllor, och dörren, en madrass som står bakom den öppna dörren. (notera att diverse stök inte finns med i skissen då jag inte orkade rita det. Men givetvis vad detta stök säkerligen en del av orsaken till mina svårigheter med att hitta vad jag sökte efter)


Jag har för övrigt, för att hedra min bror, försökt tänka på det här med versaler och i någon mån stavning i detta inlägg. Hoppas att man nu förstår vad i hela friden jag menar.

för övrigt. vad är grejen med att bära en ryggsäck i handen?

jag känner så här spontant att jag gjort ett misstag som på ett ganska grundläggande sätt strider mot en sak jag tror ganska starkt på. jag hoppas att jag inte sårat något, och jag kan bara säga att jag ber om ursäkt. jag agerade i tro om att det jag gjorde var nödvändigt och att det var okej. idag vet jag bättre.

som ni alla säkert listat ut handlar det om det jag skrev i ett tidigare inlägg. när jag skrev (ungefär, jag orkar inte kolla upp det för att skriva ett exakt citat) "många parenteser blir det. tänkte inte på det (tänk yrrol)" så begick jag ett fel som jag ofta stör mig på hos andra. jag överförklarade ett skämt. jag skäms. det är att idiotförklara den som lyssnar/läser att känna behovet av att förtydliga vad som är kul i ett skämt. jag tror inte att ni är idioter. en del av er har säkert klara idiot-tendenser, men det är inget jag vill uppmärksamma. jag vill visa full tilltro till er intrelligens (i den mån en dålig yrrol-referens kräver särskilt mycket intelligens för att förstå. det var ju liksom inte ens särskilt kul. det var kanske därför jag kände behovet av att förtydliga. jag ville inte att ni skulle tro att jag inte var rolig och skrev underliga saker. det kan vara så att jag har en dålig självbild och känner alltför stort behov av bekräftelse. jag är en svag människa).

vore det inte lite schysst om man kunde lägga in klausuler i relationer? om man kunde säga till sin vän : vi behöver inte alltid vara vänner, vi kanske till och med blir ovänner någon gång i framtiden. sånt händer. men du får inte bli dålig/töntig/omotiverat elak när det sker. annars kan vi lika gärna skita i att bli vänner från första början. annars blir du skyldig mig en miljon kronor. eller ett finger. fast det vore ju rätt fegt... livet kanske handlar om att våga lita på folk, även om det visar sig att de inte är värda det. (och, mina kära vänner, ni behöver inte oroa er. detta är ingen klausul jag skulle ha haft planer att utnyttja, om vi hade haft en sådan. det är bara en tanke)

idag köpte jag en trisslott. det blev spektakulärt, även om resultatet i slutändan vad att jag hade noll kronor mer än innan... snarare 25 kronor mindre. men jag vann 75 kronor. köpte en dubbeltriss och en vanlig, och vann 75 kronor till och köpte tre vanliga trisslotter till. på dem vann jag inget. men mycket skrapande blev det. och nöjet och spänningen jag kände av detta skrapande var väl värt 25 kronor. så jag kände mig inte så mycket som en förlorare som man i regel gör efter lottköp.

vad är kassler? är det en massiv bit djur? det tycker jag känns absurt...

Många (många är i detta fall rent fiktiva) skriver till mig och undrar ”Erik, vad borde man äta till frukost?” Jag tänkte därför här ange några bra argument (jag vill inte säga huvudargument, det vore… hur säger man presumptious (stavning) på svenska? Förmätet? (är det oroväckande att jag kan ord på osvenska som jag inte kan på svenska? Tittar jag för mycket på tv?) av mig. Särskilt som jag ganska sällan äter frukost (jag vill också förtydliga att detta inte är ett inlägg om vad jag äter till frukost. Jag vill bara hjälpa den fiktiva allmänheten i dess bryderier) själv) (återigen… det här med parenteser) för och mot några olika alternativ. Håll till godo.
Smörgås:
För:
- Det finns stora möjligheter att variera.
 - Det är platt, och platseffektivt. Man kan ta med sig det om man har bråttom.
- Det är inte flingor
Mot:
- Det kräver tillbehör, allra minst smör, men gärna pålägg
- Bröd har ofta kanter som inte är så goda (framför allt ”undersidan”). Man kan skära bort dem, men det är lite pyssligt.
- Det är inte så romantiskt
Flingor:
För:
- Knaprigt
- Geggigt
- Det är inte smörgås
Mot:
- Kräver tillbehör. Antingen mjölk, som lätt blir blaskigt. Eller fil, som smakar lite som kräks. Eller yoghurt, som är svårt att stava.
- Man vill gärna ha sylt till. Sylt är en konstig gegga som ofta är baserat på bär.
- Det är inte så romantiskt.
Gröt:
För:
- Det är mättnade.
- Det är varken smörgås eller flingor.
- Man kan värma det i mikrovågsugn.
Mot:
- Konsistensen.
- Det heter gröt, vilket är ett ord som är ganska fult.
- Det är inte så romantiskt.

Sammanfattningsvis kan man säga att frukost sällan är särskilt romantiskt. Och att man faktiskt ska äta det man känner för. Och, om man är en sån där modig typ som inte finner trygghet i rutiner, kan variera sig. Hoppas jag lyckats sprida lite klarhet i denna fråga.

jag har funnit att om jag sitter på ett särskilt vis, ett vis jag kanske aldrig kommer återfinna, så genljuder min puls som ett tickande i min näsa. fascinerande.

jag har också funnit att om man har en stor och mysig tröja och sitter med en dator i knät och skriver så lider man riskt för att av misstag hålla ner ctrl-knappen och därmed göra allt man gör till kortkommandon. varje gång jag skrev t nyss öppnades en ny tab. det var konstigt tills jag fann orsaken. jag drog upp ärmarna lite. I'm a problem-solver dottie, a rebel.

jag träffade hutter-hutter-mannen idag igen. han frös. vi diskuterade den eventuellt förestående snöstormen.

Hej.

Jag har inte skrivit på år och dar. (eller ja drygt två veckor). det är för att a, jag glömt att jag har en så här sak(blogg), b, jag varit borta, c, dansa!dansa!dansa! men nu skriver jag igen. (låt mig tillägna detta till M.  så du kan ta del av mitt liv)

först och främst. (och jag varnar nu känsliga läsare, denna paragraf kommer handla delvis/mest om avföring). idag när jag avförde så märkte jag, och detta fyllde mig av såväl fasa som facination, att "resultatet" hade en tydlig ton av rött(blandat med den klart mer sedvanliga brun) (detta ger också mitt svar , som den kvicktänkte kanske noterat, i någon mån på den eviga frågan "tittar du på papperet?". ja. jag tittar. inte första gången, ty det vore att njuttitta (och jag njuter inte av att se varken min eller andras avföring (utom ibland på jobbet, då jag, av medkänsla, ibland kan bli glad av att se avföring av någon hos vem avsaknaden av detta ställt till med/hotat om att ställa till med hälsoproblem. eller när man ser en foot-long http://sv.wikipedia.org/wiki/Fot_(måttenhet) (här skulle jag, den dag då min blogg publiceras i bokform då dess genialitet har funnits för stor till att begränsas endast av "ettorochnollor"-mediet, ha en fotnot i klassisk stil, och inte en infogad länk). det kan vara hillarios) och det gör jag inte. jag tittar först när det finns möjlighet att det är rent. men det var det alltså inte i detta fallet)). (jag blir självförvirrad av alla paranteser här. ha överseende. för att uppdatera, och eventuellt klargöra min avsikt om det är så att jag räknat fel, är det nu meningen att alla öppnade paranteser i och med detta ska vara avslutade, och jag menar att återvända till huvudberättelsen). för ett ögonblick tänkte jag "ajdå, det är alltså dags att du snart", för blod i avföringen (iallafall i den mängden som skulle behövas för att färga den så röd som den var (återigen dessa paranteser... jaja... det är ett kul sätt att skriva. kanske svårt att läsa)) ser jag som ett tydligt tecken på att det snart är dags för det. sen kom jag på det. jag åt rödbetsbiff till lunch. rödbeta gör bajset rött. jag är (mer eller mindre) frisk (motsvarande skräck har jag upplevt vid andra tillfällen när jag urinerat (sittandes, mest för att jag ibland känner ett behov av att safea och inte riskera att ett behov följs av ett annat, så att säga, och då finna mig i en knepig situation) och sett att resultatet i toastolen varit väldigt, väldigt grönt. förklaringen har då varit såna där mojänger man sätter i toastolen för att hålla den fräsh, vilken avger en blå vätska (här försökte jag hitta en kul länk som på övertydligt sätt förklarar vad som händer om man blandar gult och blått (det blir grönt). men ingen har, efter vad jag kan finna, kommit på att göra en sån sida. det finns mest sidor om kompicerad färglära) (i ovan nämnda bok skulle hela föregående parentes kunna få vara en fotnot... det kanske till och med skulle kunna vara så att alla parenteser skulle kunna vara fotnoter. men det skulle ställa till problem med parenteser inom parenteser, något jag uppenbarligen flitigt använder. man kan ju inte ha fotnoter till fotnoterna. man skulle dock kunna ha ett system där 1 är en fotnot, och där 1.1 är den första fotnoten i denna fotnot, och 1.2 skulle vara den andra fotnoten i den fotnoten. det skulle dock bli en himla massa fonoter (många fotnoter blir det. tänkte inte på det(tänk yrrol)). men jag läste en bok som hade sjukt långa fotnoter, jag tror det var oracle night av paul auster. där kunde fotnoter pågå under många sidor, och uppta en klar majoritet (dock aldrig hela) av sidor. detta ledde till mycket bläddrande fram och tillbaka. men det var lite charmigt. jag hörde förresten om nån sorts EU-regler om namngivningen av kor (jag kommer inte ihåg vem som sa det. säkert nån bra typ) där rosas första barn skulle heta rosa 1.1 och rosa 1.1's andra barn skulle heta rosa 1.1.2... det är ungefär motsvarande.)

jag vill för övrigt slå ett slag för pysens blogg... (eskaton.blogg.se) hon må vara liten, men naggande god (och det där lät ju betydligt mycket snuskigare än vad jag tänkte. jag menade inget snusk alls, bara att det är en trevligt blogg, och pysen är rätt liten. och nu tänker du, läsare, att "varför tar han inte bort det han skrev om han ångrade det?". men jag väljer att ha kvar det för att hedra dem som skrev saker och ting under, och i nån mån före, skrivmaskinens tid, när det var sjukt knepigt att sudda. bra jobbat hörrni!)

och. för att fylla pretto-kvoten:

We're all just feathers floating in the winds of social life.
every movement, every action is a reaction to the actions, or the lack of actions of others.
so we rush trough mid-air or fall to the ground accordingly.
and as wonderfully or devastating the wind of others can blow in your life, and equallywonderful or devastating can your wind blow in thiers.
this raises the question: who blew the first wind to set us all in motion?

och/eller:

there's a storm so great it could sink every ship, shake every heart.

och som bonusspår (Feat Erika A-B):

let's keep on losing touch with reality, at least for a while.

nu får det vara nog kära du!

allt väl till dig och de dina (?)